Himlabrev till Mabel

Kära Mabel!
I dag är det Din födelsedag. Du skulle i dag fyllt 91 år och det är 4 månader sedan Du gick bort till en annan tillvaro. Jag vet inte så mycket om var Du är just nu, men jag hoppas att Du har det bra och slipper allt det lidande Du hade de sista dagarna i Ditt liv. Du ska veta att jag saknar Dig och sorgen är stor denna dag. Vi var båda 22 år när vi träffades på Sjöviks Folkhögskola. Redan första terminen fattade vi tycke för varandra. Du var så mycket annorlunda än alla de andra flickorna på skolan och du blev för mig flickan framför alla andra. Du var så mogen och klok och hade redan som ung en stor livserfarenhet på både ont och gott. Vad Du såg hos mig förstår jag inte, men jag vet att Du älskade mig. Allt sedan den tiden har vi hållit samman både i glädje och sorg.

Det är så många minnen som kommer för mitt sinne. Ungdomstiden då vi träffades bara tidvis men ändå uppehöll kontakten med minst två brev i veckan. Först efter 4 år kunde vi fira bröllop och vi flyttade till Uppsala där jag studerade vid Uppsala Folkskoleseminarium. Du stöttade mig under hela studietiden och hela tiden under min arbetstid som lärare och rektor. Du gav mig två fina söner Nils Erik och Johan, som Du mycket fick ansvaret för att uppfostra, eftersom jag var mycket upptagen av mitt arbete, men att vi ändå hjälptes åt i allt. Livet var inte alltid rosenrött men vi höll samman genom alla svårigheter. Jag vill tacka Dig för alla de år vi fått varit tillsammans.
Du hade tänkt fira julen tillsammans med hela vår familj våra söner med fruar och alla våra 6 barnbarn. Fredagen före 1 advent kom våra barnbarn My och Kalle och gjorde i ordning huset för julen, och Du var med och dirigerade och jag kommer ihåg att ni hade så roligt och skrattade tillsammans. På söndagen blev Du dålig och en vecka senare var Ditt jordeliv slut.

Jag har nu flyttat från det hem som vi skapade Odensbacken och flyttat till Örebro och bor i samma fastighet som Johan och Irene. Den lägenheten annonserades ut samma dag som Du gick bort den 6 december och jag fick köpa den med hjälp av Johan. Det var som en skänk från ovan och kanske Du hade ett finger med i spelet tillsamman med Han som styr allt. Jag har det bra och Johan och Irene ordnar allt för mig. Vi träffas dagligen och äter ofta ett mål mat tillsammans. Nils Erik tittar också till mig och Du ska veta att allt är bra utom att Du inte längre finns bland oss.
Men kanske vi träffas en gång. Det är vår Tro och Hopp, men störst är dock ändå Kärleken från
Din Rune
PS. Jag skickar med 2 bilder på mig gammelfarfar och Robin, vårt barnbarnsbarn samt fyra generationer av killar. DS.